Äntligen är familjen här!!!

Jag kände att jag verkligen behövde familjen nu så de kom i precis rätt tid. Jag visste att mamma, pappa och min lillebror skulle komma, men när jag kramade om dom såg jag att min lillasyster och hennes pojkvän kom gåendes på parkeringen. Riktigt roligt!! De gör alltid så här. Jag hade pratat med Maria flera gånger och hon hade gång på gång sagt hur mycket hon hade nu i vår med kyrkan (hon är ungdomsledare uppe i Åre) och jag som själv varit ungdomsledare vet hur köttigt det kan vara på våren. Riktigt glad att hon och hennes pojkvän kunde komma!!

Det var fräna äventyr redan från dag 1. Vi blev hämtade av en taxi kl 05.00 som körde oss till Gaansbai där vi skulle få åka och se på vithajar. Fin fina vyer när solen gick upp över bergen. Magiskt. Under frukosten i byn fick vi instruktioner om hur dagen skulle se ut och så fick vi skriva på ett papper där det stod att vi gjorde den här resan på egen risk... Det var på riktigt nu. Vi skulle få se vithajar. Och vi skulle inte bara få se dem utan de som ville fick hoppa i en bur och se dem på riktigt nära håll. Hur sjukt är inte det! Det är något som jag tänkt på ett tag att jag vill göra. Ännu en sak att bocka av på min bucketlist.

Vi var ca 20 pers som hoppade i en båt. Hela familjen hade proppat i sig åksjuketabletter innan resan. Inte helt party att vara sjösjuk en gång som denna. Efter ca 30 minuter stannade båten och alla passagerare fick trä på sig våtdräkterna. Man ser ju himla fräsig ut med våtdräkt måste jag ju ändå säga. Enda anledningen till varför man vill bli simlärare på somrarna. Lätt. Det var riktigt slitigt att klä på sig våtdräkten och dum som jag var satte jag på mig den bak och fram. Inte helt lätt att veta. När jag var halvvägs i våtdräkten insåg jag mitt misstag och jag var redan då väldigt trött i armarna efter att ha dragit och slitit i den där himla dräkten. Sjukt tajt!! Men det var bara att börja om... När folket hade fått på sig utrustningen slängde de i buren i vattnet som rymde 5 pers. För att locka på hajarna slängde de i tonfiskolja och tonfiskhuvuden som de hade fäst i ett rep. De sa att det inte var garanterat att alla skulle få se hajar när de hoppade ner i buren. Ibland dyker inte hajarna upp men vissa gånger kan det cirkulera många hajar runt båten. Svårt att säga. När de slängde ut tonfisken dröjde det inte mer än 5-10 minuter tills första hajen kom. Vi hade väldigt tur den här dagen för det var hajar som var vid båten i stort sett hela tiden. Den största vi såg var ca 4.5 meter. Vilka mördarmaskiner!! Fy... Kolsvarta ögon, stora sylvassa tänder och riktigt stora bjässar!! Tveksamt om jag någonsin kommer att bada i havet igen...

Vattnet var bara 12 grader men man kunde ju inte banga nu heller. Våtdräkten behöll värmen bättre än jag trodde så det funkade rätt bra att vara nere i buren, men händerna och fötterna höll på att förfrysa. Varje grupp om 5 fick vara nere i buren i ca 15-20 minuter. Buren var ca 60 cm ovanför vattenytan så att man kunde hämta luft när man behövde men alla höll sig ovanför vattenytan så mycket som möjligt i och med att det var svinigt kallt i vattnet. Det var en kille på båten som höll utkik efter hajarna och varje gång han sa "DOWN" så skulle alla i buren dyka ner under vattenytan för då var hajen nära. Det var riktigt många gånger som hajen kom nära buren, så nära att fenorna stötte i buren. Alltså... vidriga djur egentligen, men det var samtidigt rätt mäktigt att se dem på så nära håll. Helt klart värt att åka och se på dem!

Sista dagen i Kapstaden var det klarblå himmel och inte alls mycket vind så vi åkte vi till Godahoppsudden och Cape point. Vi ringde på en snubbe som skulle ta oss dit. Hur skön som helst! Transportsystemet inte något att hurra för här i Sydafrika så det var skönt att vi fick tag på honom. Funderade rätt mycket på hur jag skulle frakta runt på familjen här, men det löste ju sig väldigt bra. Sydafrika blir ju bara vackrare och vackrare. Det var helt sagolikt runt kusten! Åh vad jag älskar det här landet!

Godahoppsudden

Cape point