I Bloemfontein är volleyboll inte en stor sport. Många vet inte ens om att vi har ett volleybollag. Här satsar man järnet på rugby, cricket, netball, tennis och en himla massa andra sporter. Volleybollen får vi sköta om lite själva. Vi har en begränsad budget och har inte rätt utrustning. Planen vi får spela på är på en tennisplan med volleybollnät. Vi kan bara spela där tills solen går ner i och med att det inte finns lampor som lyser upp planen. Nu under hösten går solen ner runt 18.30 vilket innebär att vi bara kan få 1.5 timmes träning. I början tränade vi 2.5 timmar. Det är ett riktigt skönt gäng och alla är så pepp på att spela så länge de bara orkar. Universitetet har tydligen länge lovat att de ska sätta upp lampor vid våra planer. Basketplanerna bredvid volleybollplanen har lampor men inte vi... Vi har också blivit lovade andra bollar. Känns som att det är mycket snack och lite verkstad. Det är så synd för nu under det här halvåret har volleybollen verkligen blomstrat. På pappret tänker jag att vi är ca 25-30 spelare. På träningarna är det mycket folk och det är svårt att ha bra träningar på bara en plan. Ibland får vi vara inomhus i idrottshallen men den är ofta bokad så vi får hålla oss ute på tennisplanen. Inte helt klockers underlag för volleyboll ska ju tilläggas. Ordentliga köttsår om man ska slänga sig.
Det är absolut mest killar som spelar och många av dem är riktigt duktiga. Av tjejerna är majoriteten nybörjare så vi hade rätt svårt att hitta ett lag som kunde spela i beachturneringen. Beach skiljer sig rätt mycket åt från inomhus. Lite andra regler, bara två på planen, vind och sand, vilket kräver att personerna som spelar har koll på volleyboll och gärna har lite rutin.
I början av året var det svårt att hitta folk som kunde ställa upp och åka till Kapstaden. Det var först jag och en tjej till som hade blivit lovade att åka. Efter några veckor fick vi reda på att hon var för gammal för den turneringen. 25 var tydligen gränsen och hon hade precis fyllt 25. Ny jakt på tjejer fortsatte och vi hittade tillslut två tjejer som jag kunde spela med. Av någon anledning kom de inte på träningarna så vi var tillbaka på ruta ett. Samma sak hände en gång till - vi hittade någon som var mer rutinerad men som inte kom på träningarna. Det är många som har mycket plugg i skolan så volleybollen är inte högsta prio. Ett tag såg det ut som att vi inte skulle få komma iväg med ett lag MEN så fixade Gud till det himla bra. Under en träning ploppade det helt plötsligt upp två tjejer som hade spelat inomhusvolleyboll i några år. Vi snackade med dom direkt och de ville absolut hänga med till Kapstaden. Äntligen hade vi ett lag!
I två år har volleybollaget blivit lovade att det skulle byggas en beachvolleybollplan på campus och att den skulle bli färdig innan vi skulle dra iväg på turneringen. Men nä... Klart att inte det blev klar. De började inte att bygga på den ens lite innan vi åkte. Den enda planen vi fick träna på fanns på ett annat universitet en bra bit från UFS. Vi hade möjlighet att åka dit två gånger och grejen var att det var en rätt skabbig plan. Stressade en hel del över det och var rätt bitter över att UFS inte hade fixat fler resor dit. Tennisunderlag och sand är så olika och om universitetet ville se resultat från oss i laget behövde vi få rätt resurser. Men vi fick göra det bästa av situationen helt enkelt.
Vi tränade så mycket vi bara kunde under de få veckorna som var kvar. Ushana skadade sitt knä och hade inte möjlighet att vara med på träningarna. Riktigt segt! Imke och jag tränade ihop oss allra mest och det kändes riktigt bra att spela med henne. Men... så hände det som inte fick hända. Kvällen innan vi skulle åka stukade Imke foten. Dagen efter var den blå och svullen till tusen. Inte. bra. Inte mycket att göra åt det. Alla var redan anmälda och det fanns ingen annan som kunde hoppa in.
Innan turneringen drog igång skulle jag och de andra lagkaptenerna stå mitt på planen och sjunga nationalsången. Den hade ju inte riktigt jag lärt in... Alla andra kunde den helt utantill och sjöng för fullt medan jag fick stå där tyst. Kamerorna riktade mot oss. Fick låstas vara en av de badass spelarna som var för cool för att sjunga nationalsången. För fokuserad på matchen eller något... Men ah det hade varit himla svårt att lära in den sången. Det är den enda nationalsången i världen som inte slutar på samma tonart som den börjar. Texten är på de vanligaste av Sydafrikas elva officiella språk: xhosa, zulu, sesotho, afrikaans och engelska. Inte helt lätt.
Mitt lag skulle inleda hela turneringen och vi skulle spela mot de som hade vunnit turneringen 3 år i rad. Det är ju alltid jobbigt att vara först ut så jag var riktigt nervös. Det var längesen jag var så nervös inför något. Överallt runt planen var det stora kameror som skulle filma hela eventet vilket inte gjorde hela saken bättre. Det var hög musik som dunkade under hela matchen och en massa folk som stod på sidorna och tittade. Jag var ett enda stort nervvrak. Hatar den känslan. Grejen när man är nervös är att man gör en massa dumma misstag och kroppen gör inte riktigt som man vill så den första matchen var nog en av mina sämsta matcher någonsin.Under hela turneringen spelade jag, Imke och Ushana väldigt dåligt men det var inte helt lätt. Det var många grejer som var emot oss. Imke och Ushana var skadade. Ushana hade aldrig spelat beach förut och i och med att hon var skadad hade inte hon och jag spelat ihop oss någonting. Alla andra lag hade haft en ordentlig beachplan att spela på medan vi bara hade haft en tennisplan, Bloemfontein är väldigt vindstilla så vi hade aldrig spelat med vind förut. Vi var inte riktigt beredda helt enkelt. Jag har ju en sån vinnarskalle och vill så mycket så jag var så otroligt besviken när turneringen var över. Hade nog lite för höga förväntningar. Två av lagen hade vi kunnat slå men det räckte inte riktigt ända fram.
Men i det stora hela är jag rätt nöjd i alla fall. Det var en häftig erfarenhet och jag har lärt mig väldigt mycket genom att vara på turneringen. Tjejerna i det andra laget var väldigt sköna att hänga med så i pauserna var det riktigt gött att få hänga med motståndarna. Nu när jag har fått spela så mycket beachvolleyboll är jag riktigt taggad på Böda! Lyckades övertala brorsan om att han skulle följa med och det är en massa sköna människor som jag vet ska dit så deeeet ska bli så himla kul!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar