Ett kapitel Afrika: City-tour

Universitetet hade fixat så att alla internationella studenter skulle få sig en liten bättre bild av Bloemfontein genom att få en guidad tur genom hela stan. Tanken var att vi skulle samlas kl 8 på morgonen för att bli upplockade av bussen. Men när jag kom dit var vi bara 5 pers där. Tydligen inte bara sydafrikaner som inte kan hålla tiden… Vi skulle vara runt 60 pers. Folk droppade in en timme senare. Skum grej. Men himla tur för dom att bussen också var försenad.

Det var väldigt skönt att få lämna universitetet ett tag och att få se hur det faktiskt ser ut i Sydafrika. UFS är som en liten egen bubbla. Det är rätt säkert där och det är väldigt rent och snyggt. Riktigt så är det inte i övriga stan. Det som slog mig mest var att det var väldigt skitigt överallt. Papper, tidningar, mat, gammal frukt, folk som kissar överallt, hundar och katter lite varstans och en massa annat bös. När man har levt innanför universitetets murar ett tag tänker man att miljön är så överallt. Men njaaaej inte riktigt så va.

Vi åkte runt på en massa ställen, museum, någon park, Naval Hill där statyn av Nelson Mandela finns och så åkte vi förbi några township där de allra fattigaste i staden bor. Det var så sjukt skumt. Alla studenter satt där i en flådig buss, tryckte näsan mot fönstren för att se alla plåtskjul och människorna som levde där. Det var som att de var en attraktion. Det var lite för tvära kast. ”Till höger ser ni något som kallas för township. Här bor alla fattiga I Bloemfontein. Har alla fått sina matpaket? Bra, då ska vi ta och åka till en park för att äta. Där kan ni också shoppa och titta på den vackra naturen”. Baah… Väldigt märklig känsla. Svårt att förklara. Men det kändes så skumt.

Det är så väldigt många blandade känslor när man får se fattigdomen på så nära håll. Ena stunden blir jag väldigt tacksam över allt jag har. Underbar familj, fina vänner, lägenhet, mat, utbildning, pengar och en massa annat. Andra stunden blir jag himla arg på hur sned världen är. Klart att jag har vetat att världen är vrickad, men det är verkligen annorlunda att se det på så nära håll… Blir så chockad när jag får se det med egna ögon. Det är så många som har det så himla skräp. Det är lite kaos i huvudet nu med allt det jag får höra och se. Det är så många problem här i Sydafrika som det inte finns något givet svar på hur man ska lösa. Riktigt klurigt många gånger. En vän berättade om en stad utanför Bloemfontein där familjen får pengar om de har ett barn som är funktionshindrat. Det är en bra grej, men en mindre bra grej är att det är så många som utnyttjar det här systemet. För att familjer ska få ta del av bidraget är det många mammor som dricker alkohol och använder droger när de är gravida för att se till att deras barn inte utvecklas som det ska. Familjen får pengar men barnets liv blir total raserat. Egoistiskt och tragiskt… Man fattar inte riktigt att människor har mage att göra något sådant. Det låter för hemskt för att vara sant. Många tankar snurrar också kring vilket ansvar vi har! Sverige är ett fantastiskt land. Vi har resurser, kunskap och pengar. Tänk om vi kunde öppna våra ögon och klura ut hur vi bäst kan hjälpa de som inte har något. I och med att det är rätt kaos i huvudet har jag inte kunnat samla ihop alla mina tankar och landat i något bra. Som ni hör är det lite "jag-ska-rädda-hela-världen-tänk" just nu. Jag vet att det egentligen inte går. Men jag låter mig få vara lite i den bubblan ett tag och så får vi se var det bär iväg. Jag har i alla fall fått många andra perspektiv på saker och ting. Det är nyttigt men också väldigt jobbigt. Ska bli spännande att se var det landar i slutändan och hur jag kommer att påverkas av detta. Som sagt... kaos. Men det blir nog bra det här!