Partykyrka!!

Chante, en tjej som pluggade i Sverige förra terminen och som bor här i Bloemfontein, drog med mig till kyrkan nu i veckan. Det var en väldigt annorlunda och häftig upplevelse. Kyrkan vi skulle till heter CRC (Christian revival church), har ca 45 000 medlemmar (!!!) och är den största i Bloemfontein. (Btw uttalas Bloemfontein blomfontän, men dom som är coola säger bara Blom).

Vi åkte dit 30 minuter innan gudstjänsten skulle börja för då var det något som hette "Pre-service". Kyrksalen var så sjukt stor! 7000 personer rymde kyrksalen och scenen var enorm. Längst fram på scenen stod det JESUS med stora bokstäver, klart och tydligt. När vi kom in i kyrksalen uppmanade pastorn alla 300 som var där att be för gudstjänsten. De som var där reste sig då upp. Först trodde jag att alla gick för att samlas i ett rum för att be, som jag är van vid, men de som var där började forma grupper och gick efter varandra i en lång orm mellan stolsraderna fram och tillbaka. Jag fattade ingenting. Chante förklarade att alla skulle gå runt i hela kyrksalen för att be om att det skulle komma mycket folk, att många skulle ta emot Jesus, be för ungdomarna i kyrkan och be att Gud skulle vara närvarande. "Så nu är det bara att sätta igång och be i tungor. För du kan väl be i tungor?". (googla gärna fram det om du inte vet vad det är)  Jag hade aldrig gjort det förut. Hon blev superförvånad och sa "VA?! Dig får vi ta itu med sen. Du kan be på svenska nu så länge". I kyrkan fanns det ca 40 pastorer och varje grupp hade sin egen pastor. Pastorn gick före och vår grupp på ca 30 pers följde efter. Det blev ett himla liv när alla satte igång och det fanns inte en enda som inte bad. Alla var med! Efter ca 20 minuter var vi klara och då gick vi och satte oss på våra platser.

Allt började med ett gäng lovsånger (typ Hillsong) där lovsångsledarna hoppade och studsade runt över hela scenen. Bakom lovsångsledarna dansade och sjöng en stor kör. Riktigt bra musik!! Sydafrikaner kan verkligen det där med att sjunga. Alla i hela kyrksalen klappade med i alla sånger, dansade, sjöng och bara öste järnet!! Pastorn som skulle hålla predikan den kvällen kallades för "The lion" för att han var rätt eldig och brukade skrika en del... Det var en riktigt bra predikan! Den handlade om att våga lita på Gud, våga lämna sin trygghetszon, våga drömma och våga vara mer än du är. Passade väldigt bra in på var jag är i livet nu. Min resa till Sydafrika är absolut en utmaning, men jag litar på Gud till tusen! Hittills har han grejat det himla bra och det tackar och bockar jag för. I slutet av gudstjänsten bjöd pastorn fram alla som hade blivit berörda av predikan och de som ville ta emot Jesus att få förbön. Det bara vällde fram folk till scenen där förebedjarna stod! Säkert 400 pers. Riktigt häftigt att se. Därefter avslutades gudstjänsten med några lovsånger och sen var det slut.

Kyrksalen

Scenen i kyrksalen

Efter gudstjänsten fick jag hälsa på Chantes vänner. Så otroligt fina människor! Alla var så snälla, öppna och roliga så efter bara några minuter kändes det som att man hade känt dom hela livet. Som svensk har man redan en massa pluspoäng från början. "WOW are you from Sweden?!". Dom tycker att det är superexotiskt. Jag visade en del bilder från i julas och alla var så imponerade. De allra flesta hade inte sett snö och de försökte förstå hur vi svenskar kunde överleva överhuvudtaget.

De har en tradition att dra till donken efter kyrkan och hänga där ett par timmar så det var bara att hänga på. Guldtillfälle att knyta kontakter! Sydafrikaner är lite som jag tänker att amerikanare är. Högljudda, skämtsamma och bara kör på utan att tänka på de som sitter runtomkring. Det var en superrolig kväll och jag skrattade så fruktansvärt mycket den kvällen. Sen drog vi hem till en av killarna, hängde, käkade ännu mer och klippte hår. Dom är helt sjuka i huvudet. På ett bra sätt. Jag älskar dom!

Häng på donken

Svenskar i all ära, men sydafrikaner är något alldeles speciellt. Under de sex dagar jag varit här har jag har mött en otrolig värme, kärlek, öppenhet och gästfrihet. Helt sinnes! Svenskar är ofta lite svårare. Det tar ibland en liten stund för oss att släppa in folk, men här kör man bara på, fullt ut, 100 %.