Vilsen tjej

Vad har jag egentligen gett mig in på? Den frågan har jag ställt mig många gånger nu under veckan som gått. Jag har egentligen ingen aning om vad det är för land jag åker till. Förra året hade vi en föreläsare som berättade om Sydafrika och hur förhållandena var där. Jag och mitt minne är inte alltid bästa vänner, så jag kommer faktiskt inte ihåg vad de tog upp. Det hade ju varit gött att haft koll på nu inser jag. För att få en sneak peak av hur det faktiskt kan vara att bo där har jag under veckan pratat med några svenskar som har bott i Bloemfontein, men även två tjejer som kommer från Sydafrika och gör en utbytestermin här i Jönköping. Ju mer jag pratar med alla dessa människor som varit där desto mer taggad blir jag. Samtidigt går det också upp för mig hur otroligt olikt Sydafrika är i jämförelse med Sverige.

Sagt om Sydafrika:

• Det är farligt att gå själv på gatorna, till och med på dagen. Man ska helst inte ha på sig smycken och sånt bös. "Ju skabbigare du är desto bättre". 
• Det är inte ovanligt att man slår sina barn. Om andras barn är jobbigt får man daska till dom med. 
• Sydafrikaner är otroligt gästvänliga
• Landet är väldigt korrupt så poliserna är inte mycket att hurra för. 
• I Sydafrika äter man apmycket kött och skräpmat. Jag som precis hade blivit lite av en vegetarian... 
• Spindlar och kryp finns det gott om.... iiiisch!!! 
• Landet ska vara otroligt vackert så jag hoppas att jag får chansen att dra iväg och se mig omkring. 
• Karismatiska och stora kyrkor! Jag ska få hänga med till min sydafrikanska väns kyrka som har 45 000 medlemmar. 
• Man har enorm respekt för lärarna i skolan. Inte populärt om man skulle säga förnamnet på en lärare. Nu gäller det att ta fram sin artiga sida och säga mr och mrs.

Jag kommer verkligen slängas in i något helt nytt, något helt främmande. Det är skrämmande... Jag har aldrig gjort något sådant här förut. De enda resorna har varit med familjen och med vänner, men det här är något helt annat. Nu kommer jag åka själv. Det är långt bort från Sverige. Nu börjar det bli på riktigt. Jag förstår mer och mer att jag faktiskt ska åka, men samtidigt förstår jag inte alls. Märkligt det där... Men det blir nog bra. Det ska bli skönt att komma till något helt nytt, påbörja ett nytt och spännande kapitel i mitt liv. Skönt att lämna trygga Sverige. Jag har många gånger varit trött på hur tryggt och bra jag faktiskt har det på ett sätt. Livet rullar på, man har det bra och det kan vara väldigt gött, men ja.... En skvätt äventyr är ju aldrig helt fel. Man måste våga kasta sig ut och utmana sig själv ibland tänker jag! Att få dra iväg och inte riktigt veta hur det blir. Sånt går jag igång på. Jag tror att det kan vara nyttigt att få skakas om lite, att helt byta spår och se vad det blir av det. Det ska bli så spännande att se vad den här resan gör med mig.

Vad hände där?

Gud är så himla rolig ibland! Jag som hade mitt liv så planerat och visste precis i vilken ordning jag skulle göra allt i. Jag var helt inställd på att jag inte ville hoppa av plugget för jag trivdes bra med klassen och jag hade pratat med min vän Therése om att göra C-uppsatsen med henne, och det ville jag inte släppa. Ändå har tanken om att se något annat, resa bort från Sverige och bara dra aldrig riktigt släppt. Jag insåg rätt snabbt att möjligheten att resa kommer alltid finnas kvar, men min klass och studentlivet här i Jönköping kommer inte det. Så fick det bli: plugga klart i Jönköping och sen skulle jag resa... men det verkade som att Gud hade helt andra planer. Som alltid. Är inte ett dugg förvånad egentligen.

Allt gick så otroligt fort! Ena stunden satt jag och väntade på att lektionen skulle börja och en timme senare befann jag mig på ett kontor och fick orden "du måste bestämma dig i morgon om du vill åka till Sydafrika!". Jag insåg där och då att jag bara har hittat på en massa dumma ursäkter till att inte åka iväg på utbytesresa. Jag hade hört av andra elever att det var mycket hårdare plugg i andra länder, att det var kört om man inte klarar en tenta, att kurserna utomlands som skulle stämma överens med kurserna i Sverige inte alltid gjorde det vilket kunde göra att man fick gå om hela terminen i Sverige. Eva-Lena, som är ansvarig för utbytesstudenterna, har försökt ragga med oss elever till Sydafrika många gånger, men jag har ignorerat hennes mail och alltid tänkt att det där inte var något för mig. Men när jag satt där på hennes kontor och fick höra om upplägget, vilka kurser jag skulle få möjlighet att läsa och var jag skulle ha min praktik blev det helt plötsligt så självklart! Jag var egentligen inte bunden av något eller någoon här i Jönköping, jag ville komma bort från Sverige ett tag och efter utbytesterminen skulle jag få haka på klassen igen. Nu fick jag allt i ett. Plugga klart och få chansen att åka till ett annat land. Min oro om plugget, tentorna och ovissheten om kurserna verkligen skulle motsvara det jag skulle ha läst i Sverige försvann väldigt snabbt. Det där skulle lösa sig. Det är inte många gånger i livet man får en sådan här möjlighet att åka ut på det här sättet. Jag fick bara inte missa den här chansen!

Galet hur livet svänger ibland. Spännande, läskigt, konstigt, nervöst men framförallt hur roligt som helst. Det är bara att köra på och se var det bär iväg!